Äntligen hemma igen. Har aldrig varit borta från familjen så länge förut, varken barnen eller Veronika sedan vi träffades. Så det var jobbigt att åka iväg. Men allt har gått jättebra här hemma utan pappan i huset och Facetime funkar bra förutom när Lisa springer iväg med telefonen och jag blir åksjuk…
Konferensen var kul och som nyutnämnd IBM Champion fick jag en del privilegier (röda mattan, prime seats på keynote och konsert, frukost på 60:e våningen mm). Förutom lite lull lull så var det mkt användbart för nätverkandet och att träffa nytt folk. Det är dock rätt slitigt med långa dagar och hålligång på kvällarna men häftigt att få vara med 20000 andra och höra om det allra senaste inom IT. Jag har varit med förr så denna gången tog jag det faktiskt ganska lugnt. Utöver konferens blev det tidiga (jetlags)-mornar med bröllopsplanering, shopping och Circ de soleil. Stripen hann jag knappt se nåt av alls och det blev ingen baksmälla (eller svensexa) denna gången 🙂
Inte ens ett dygn efter jag kom hem skulle det springas Tunnelloppet. Jobbet hade fixat ihop lite sponsring och jag tänkte att det kunde vara kul att se hur det ser ut i underjorden. Vaknade dock upp med svullna fötter. 10-12000 steg om dagen och sen en flygresa hem hade fått fötterna trasiga. Lite Ipren och framfotalöpning fungerade så jag kunde springa till slut och det med gott resultat. Synd bara på en fin vårdag att spendera den under jord men loppet var väl ordnat och kul att uppleva.