Klänningen

Det är egentligen helt galet att man lägger så mycket pengar på ett klädesplagg som man ska använda en gång. Jag köpte dessutom min klänning när jag var gravid. Efter köpet gick jag upp ytterligare 14 kg och från att Oskar föddes till bröllopsdagen gick jag ner 18 kg. Som gjort för att den inte ska passa, men det gjorde den faktiskt. Klänningen hade ett släp som gick att hänga upp på handleden. Men det var tre snoddar och jag hittade aldrig dem så jag lyfte bara upp kjolen och knölade ihop tyget när jag skulle gå, vilket naturligtvis ser jättekonstigt ut på alla bilder. Det var först när jag skulle gå och lägga mig som jag började lära mig hur klänningen funkade, och då ska jag aldrig använda den igen. Jag är iaf väldigt nöjd med min klänning.

Första gången jag provade klänningen, augusti 2016. Den gick nästan att stänga.
Här hänger klänningen och väntar på mig. Mamma skulle stryka den och ta den till församlingslokalen på morgonen. Men den var sydd så att det inte gick att stryka lätt med ett strykjärn, så Inger fick åka och köpa en steamer på morgonen innan bröllopet.
Det var mycket tyg att hålla i för att inte trampa på klänningen.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *