När vi sågs efter lunch i församlingshemmet var det första gången vi fick se varandras bröllopskläder. Eftersom Johan inte fick se min klänning fick jag inte heller se hans kläder i förväg. Nu kändes det verkligen att det var på riktigt!
Vi gjorde oss i ordning och åkte iväg för fotografering. Vi hade valt ut en plats en bit utanför Alsen med utsikt över sjön, byn och Oviksfjällen. Tyvärr var det molnigt och blåsigt så man såg inte fjällen och hår och kläder blåste åt alla håll. Våren hade dessutom inte varit den bästa så det var inte heller så grönt som vi hade önskat. En hel del bra bilder blev det ändå.
Något nedkylda åkte vi tillbaka till församlingshemmet. Oskar fick amma. Vi drack champange. Lisa hittade en lekhörna som hon inte alls ville lämna, men till slut kom vi iväg till kyrkan.
Barnen var brudnäbbar och bägge gick med brudföljet in i kyrkan.
Vi fick välja om vi ville stå med ryggen mot församligen (vilket tydligen är vanligt) eller så att vi kunde se ut över alla som var där. Vi valde det senare och det var verkligen speciellt att stå och blicka ut över all släkt och alla vänner som var där för vår skull och veta att nu skulle vi snart bli man och hustru.
Några av mina allra bästa vänner Mila, Petra och Christina sjöng två sånger. När vi började planera bröllop visste jag direkt att jag ville att de skulle sjunga. Jag visste att Johan hade gjort en svensk variant av ”When you say nothing at all” men jag hade inte fått läsa texten i förväg, så det var först i kyrkan som jag fick höra den. Så fint framfört, och så fin text! Tårarna var inte långt borta.
Innan bröllopet hade vi träffat prästen, men också skickat mail till honom där vi beskrev varför vi hade valt varandra. Inget av detta tog han upp, men det blev ändå en helt magisk vigsel som avslutades med en high five innan vi tågade ut till ledmotivet till MacGyver. Johan hade massa förslag på olika konstiga uttågsmarscher men jag var skeptisk till de flesta. Vi ville att det skulle vara något pampigt, men för mig var det också viktigt att det verkligen kändes ”vi”, och även om MacGyver inte är något som vi nånsin har sett tillsammans var det ett favoritprogram för oss båda när vi var yngre. Jag tittade mycket på det när familjen precis hade fått en VHS-spelare och vet inte hur många avsnitt jag och mina bröder spelade in.
Efter vigseln var det fotografering utanför kyrkan.
Sedan åkte vi häst och vagn ner till badplatsen för mer fotografering. Vi borde ha tagit med någon som kunde hjälpa till med barnen för nu gick det inte att ta några porträttbilder på bara oss två och att få till ett foto på hela familjen där alla tittar åt samma håll var inte heller det lättaste.
