Veronika och Oskar morgonpigga medan jag och Lisa ligger och drar oss. Idag iof inte längre än till sju men ändå. Sen alltid ett litet projekt att få med ungarna och äta frukost i offentligheten. Lisa vill ofta följa med och hämta mat men vill helst bli buren så man kan inte ta med så mkt mat i varje omgång. Hon kan tänka sig att äta både toast, flingor, frukt och framförallt att dricka juice. När vi väl får med allt till bordet är det mest juice som konsumeras och det blir en massa mat över som mamma och pappa får äta upp. När sen Lisa ätit/druckit klart vill hon vandra iväg så där sitter vi med halväten frukost och får springa efter. Oskar vägra sitta still i sin stol så en måste vakta honom och samtidigt få i honom gröten. Med mkt lagarbete så har vi ändå på nåt vis fått ihop det hyfsat på frukosten även om det inte finns utrymme att njuta av hotellbuffén. Personalen är iaf charmad av våra energiknippen och verkar inte ett dugg bekymrade.
Utan bil på St Lucia är det lite klurigt att ta sig runt. Men vi valde att inte hyra bil då det är vänstertrafik och lite stökigt på vägarna. När vi nu har två bilstolar funkar det faktiskt ok att ta taxi. Det kluriga blir ju om man ska gå av och sen åka hem senare (som vi gjorde igår) då man inte vill släpa på stolarna under tiden. Vi valde därför att boka en egen taxi för en dag inför morgondagens utflykt och dagens utflykt till Pigeon Island gjorde vi med taxibåt.
Pigeon Island är numera egentligen en halvö men för att komma dit behövde vi åka runt hela bukten. En taxibåt tog oss rakt över på 10min. Ön är en gammal befästning från tiden då fransmän och engelsmän låg i luven på varandra. Vi vandrade runt bland ruiner och åt sedan lunch på en mysig restaurang. Sedan besteg vi topparna, den ena med brant stigning gav oss magnifik utsikt över området och den andra som var mer preparerad men fortfarande bra brant gick upp till den gamla fästningen. Oskar på Veronikas mage och Lisa på mina axlar. Folk tittade och var imponerade hur vi orkade bära runt på barnen i värmen. Men detta var precis vad vår familj gillar. Alla på gott humör och äventyrslystna. Lisa satt på mina axlar och undrade varför engelsmän och fransmän var arga på varandra och sa att: ”man får inte knuffas eller skjuta kanonkulor på varandra”.
Planen var att stanna kvar och bada men vi visste att det gick en tidigare taxibåt tillbaka så vi satsade istället på att bada vid hotellet och ”vår” strand som var mkt finare. Där förberedde de ett bröllop så vi hamnade mitt ceremonin och en blek nordisk familj hamnade säkerligen i bakgrunden på bröllopsfotona. Fint var det och mysigt att bada till kärlekssånger. Lisa träffade på en av ”kompisarna” från igår, en tjej från en mexikansk/kanadensisk familj. De kan inte förstå varandra och det skilde två år på dem men båda verkade ha väldigt roligt samt ett behov av att få leka ihop. Lisa har ju faktiskt inte träffat så många andra barn på resan och hon har pratat om Stureby och visat tecken på hemlängtan (saknar sin bondgård) så det kändes bra att de fick leka (nästan) så länge som hon ville. Oskar var med på stranden ganska länge han också men behövde gå in både pga mat och trötthet. Jag fick första chansen (både pga förkylning och barnpassande) att crawla litegrann. Det var skönt att inte bara få plaska utan också få simma lite. Jag tappade öronproppen men på nåt magiskt under så spolades den upp fem minuter senare där jag satt och grävde med Oskar. Sista timmen satt jag bara i vattenbrynet och tittade på barnen och njöt av bröllopet. När det blev för varmt var det bara att rulla ner i vattnet och svalka av sig.
Lisa vill ju bestämma det mesta så det tar sin tid att duscha, torka sig, klä på sig och bli redo för att gå ut på middag. Ett sätt att göra det lättare är sätta på tvn. Då skriker hon iaf inte i protest, ger sig på sin lillebror eller argumenterar för att hon inte vill. Ikväll gick det bra, tv-tricket fungerade. Vi gick till grannrestaurangen som fått bra betyg. Medans vi snabbeställer mat till Lisa somnar hon. När maten kom gick det faktiskt OK att väcka henne och hon åt en del så det fick bli glass. Av glassen blev det ingenting kvar. Hon satt sen lugnt i vagnen med telefonen och spelade. Vart det en lugn middag? Nope, nu var Oskar igång istället och var precis överallt. Full av energi och flörtade givetvis med både personal och grannbord. Charmtroll minsann men fullt sjå att hålla reda på hans långa armar. Det vart ändå en bra kväll jämfört med tidigare här på ön 🙂
St Lucia har en speciell stil. Alla går långsamt och alla pratar långsamt (jag blev tillsagd att de inte förstod vad jag sa för jag pratade så fort). De känns nästan nonchalanta när man pratar med dem pga långsamheten men alla som jobbar inom turism är iaf mkt trevliga och de gullar ofta med våra barn. All musik går i baktakt och vi kommer ofta på Oskar stå och gunga i takt till musiken (bakgrundsmusiken på restaurangen var moderna kända poplåtar som alla var reaggifierade (tom Hello av Adele)). Det är vänstertrafik och alla tutar konstant, inte för att de är arga utan för att mer lite lätt med tutan markera att här kommer jag. Valutan är karibiska dollar eller US-dollar. Lätt förvirrande men ibland bra att ha två alternativ beroende på sedelstorlek. Lokala ölen heter Piton efter de kända bergstopparna söderöver och lokala romen är Chairmans reserve. De pratar creole, vilket är nån form av ”simplified French”, men engelska går lika bra. Flaggan är blå med gul, svart och vit triangel motsvarande havet, solen, invånarna och turisterna. Imorgon blir det heldagsutflykt, ska bli kul att utforska mer av ön.