Vaknade upp med en person för lite i sängen strax före åtta på morgonen. Kändes tomt men skönt när besked kom att Veronika kommit fram ordentligt till Östersund. Oskar vaknade med mig och låg och letade efter sina fötter medan Lisa sover sig igenom det mesta. Trots att hattparaden inte blev alltför sen så drog klockan iväg på natten. Vi filade på bordsplaceringen och sedan skrev vi ut den på rummet vid ettiden på natten. Inga avbokningar hittills och det var inte så många som skulle komma samma dag som vigseln. Det blev upp med barnen och sedan möta upp farmor och farfar för frukost.
Vi hade schemalagt det mesta dessa dagar men när jag vaknade tog jag fasta på rekommendationen att delegera så mycket som möjligt. Skönt att tex alla transporter löstes av svärfar Sven, han fick nu fixa så att även de sista gästerna, inklusive Erik och Martin vars flyg strulade, skulle kunna komma fram så vi kunde släppa de funderingarna. Festprogram och dekorationer mm vidarebefordrades också på morgonen så nu var det bara fokus på mig själv och familjen. Och när Oskar fick skjuts in till stan och farmor tog hand om Lisa så jag insåg att det fanns trots allt tid över för mig själv. Snörade därför på mig löparskorna och tog samma löprunda som där idén om bröllop i Alsen startade (Veronika hade några månader tidigare då jag insåg att det kanske fanns en lucka suckat lite om, vadå, träna på vår bröllopsdag?! Jaja, du får göra som du vill, jag kommer vara i Östersund). Utsikten ner från Berge var fin med kyrkan och sjön i synfältet. Så fantastiskt skönt att få frisk luft, få rensa tankarna, släppa ner axlarna och känna sig frisk och stark. Nu var det äntligen dags!
Bröllopsgästerna hade börjat aktivera sig och det var väldigt roligt att se alla utforska byn på olika sätt; kaffepromenader, vandring till bröllopsstenen, Glösa hällristningar, ridning och inte minst alla som hjälpte till med förberedelser och förberedde sig inför bröllopet. Jag passade på att ta svängen förbi våra heliumballonger, rackarns, gick inte som planerat, hälften av ballongerna i golvet 🙁 Snabbt försöka glömma. Sen lunch och sedan börja göra mig i ordning. Farmor busade så mycket hon orkade med Lisa på morgonen så jag promenerade med Lisa i vagnen från Wången till församlingshemmet och på vägen dit somnar Lisa, perfekt! Jag möter upp fotografen och kan inte göra så mycket mer än att vankandes vänta på att min blivande fru ska komma. Svärmor Urve kommer förbi och får hjälpa till med manschettknapparna och gör en check att jag ser OK ut. Jag passar på att ta några valssteg inne i lekrummet för att fördriva tiden. Hmm, valsen hade vi visst prioriterat bort, det får gå som det går. Förhoppningsvis är det mörkt i lokalen och ingen tittar när det väl är dags…
Veronika anländer med tärnorna och Oskar. Väldigt fina och när klänningen också kommer på så blir det wow effekt! Väldigt vacker! Fotografen börjar bli redo för avfärd och vi skyndar iväg exakt på klockslaget för schemat. Ovant att bli fotograferad och lite svårt i vindarna (och kallt för tjejerna). Tur att vi inte tog med barnen men det hade nog varit bra att ha med en marskalk för lite pepp och uppiffning även för mig. Svårt att veta hur bilderna skulle bli där och då men vi försökte slappna av.
Väl tillbaka i församlingshemmet möter marskalkarna upp. Svärmor har hjälpt barnen på med kläderna. Lite fotografering till och sedan första bröllopspresenten i form av champagneglas. En sista amning samtidigt som vi skålar och nu börjar nervositeten stiga. Oj, kyrkan håller på att fyllas för vår skull. Spänningen börjar bli påtaglig. Jag lyckas till slut övertala Lisa om att släppa leksakerna och hon följer snällt med tärnorna. Klockan är någon minut innan 15:00 och vi står i kyrkgången. Nu är det dags. Nu är vår stund här och alla våra släktingar och vänner väntar på oss och den jag älskar står bredvid mig. Nu kör vi!