En helg späckad med bröllopsplanering framför oss. Första tågresan med två barn. Tågresan gick alldeles lysande, nästan hela vägen. Båda barnen skötte sig exemplariskt. Oskar sov mest och Lisa pratade, pusslade, läste och kollade på YouTube (och upplevde wifi black spots för första gången i sitt liv) och sa till varje gång det var dags för toabesök även om toan var lite läskig. När det började krypa i benen på Lisa så hittade vi en liten lekplats på tåget. Med fem minuter kvar stod hela familjen redo att kliva av. Jag höll Lisa i handen och tåget gungade till. Lisa sa att hon fick ont i armen och blev ledsen. Hon grät och ville knappt hälsa på morfar som mötte oss men väl i bilen somnade hon. Klockan var sen så vi trodde att hon var trött. Väl i Alsen så stortjöt hon så fort jag plockade ut henne ur bilen och hon rörde inte på höger armen. Helt förtvivlad gick det inte att natta henne och efter samtal med 1177 misstänkte vi att armen var ur led. Tillbaka till bilen och bilfärd tillbaka till Östersund där vi just kom ifrån.
Framme vid akuten bar jag in henne. I väntrummet var hon ledsen men stortjöt inte. Ingen kö så snabbt in till doktorn för undersökning. Pulsen ok, då ska de kolla tempen i örat. Lisa mkt tyst och blyg helt plötsligt slänger båda armarna runt min hals och kramar hårt. Lite röd om kinderna men mkt glad att Lisa mådde bra igen konstaterade jag att armen måste ha hoppat rätt igen när jag bar in henne (tillsammans med nallar, filtar, vinterkläder mm). Det måste varit ett av historiens kortaste akutbesök (av nån konstig anledning vägde de Lisa innan vi gick så besöket blev nån minut längre än nödvändigt). Klockan var midnatt men hela familjen pigga och hungriga så vi åkte och firade det snabba tillfrisknandet med en McDonalds 🙂
