Tanken dök upp tidigt i mitt huvud. Under otaliga löp- och cykelrundor i Alsenbygden har det funnits tid att växa dessa tankar till att faktiskt vara möjliga att realisera. När man kommer ner från Berge och ser kyrkan med sjön och fjällen i bakgrunden vill man gärna stanna upp på rundan och ta ett extra andetag av den friska luften (eller så kutar man på allt vad man kan i nedförsbacken och sätter PR på 1km).
När vi väl började analysera valmöjligheterna insåg vi ganska snart att ett bröllop i Alsen också skulle passa våra önskemål betydligt bättre än storstadens utbud. Och framförallt med Veronikas släkts bakgrund finns det än mer starka kopplingar för oss att välja just denna plats.
Så när vi nu bestämt oss för Alsen var det dags att berätta för svärfar. Tack och lov bor vi i ett fritt land och jag hade ju redan fått godkänt från Veronika att gifta mig med henne men det är ju ändå lite roligt att få fråga svärfar om lov (festen blir ju så mycket roligare om alla är överens). Så, frågan ställdes och det var inga tveksamheter om att jag fick ett Ja även från svärfar att jag och Veronika ska gifta oss. Så till min andra fråga om att hålla bröllopet i Alsen. Där blev svaret, ”Innan jag säger nåt annat, Ja va roligt!” och sen såg vi hur tankarna for iväg. Huruvida det var om hur huset skulle hinna bli färdigmålat, bastun klar, var alla gästerna skulle bo eller om han filade på bröllopstalet som tankarna for iväg till vet vi inte (troligtvis alltihop och mer därtill) men vi tog det ändå som ett positivt tecken.
